Det första som dyker upp i mitt sinne är olika manér vi alla har men som blir mer märkbara när en person får all uppmärksamhet. Ett manér är något som är ständigt återkommande så jag talar inte om att vara lite stressad i början av ett tal utan om att upprepa något hela tiden så att det stjäl all uppmärksamhet från ditt väl förberedda tal som i vanliga fall skulle ha fångat dina åhörares uppmärksamhet.
Nervositet kan skapa vissa av dessa manér som att vrida händerna, hålla hårt i en talarstol, om den finns, flytta fötterna, tala högt och gällt eller flacka med blicken. Ditt kroppsspråk lyser att du är osäker och då tänker åhöraren tyvärr lätt att du är okunnig. Andra manér är dåligt språkbruk där talaren istället för att uttrycka sig varierat säger ”typ”, ”liksom” och ”öhh” med mera eller att upprepa vissa gester konstant. (OBS! Gester är Mycket bra, beskrivande såväl som eftertryckliga men man får akta sig så att man inte står och pekar med ett finger eller snurrar en hand ideligen för då ser publiken enbart det). Vissa rör med handen kring munnen för att dölja sin nervositet och då hörs man dessutom dåligt. Ytterligare andra pillar sig i håret… ja, du kan säkert komma på mycket roligt du sett, både vad det gäller politiker, lärare såväl som hos kollegor men det går att träna bort. Våga vara ärlig! Be någon kommentera om du har några manér för blir du medveten om dem kan du tänka till alldeles innan du gör dem och då försvinner de så småningom. Trägen vinner 🙂
Om jag säger ostrukturerad, svamlig och märkliga kopplingar så vet du liksom jag att man lätt tappar intresset för att lyssna även om man snällt sitter kvar… Du måste utstråla pålitlighet,(ethos) och vara välstrukturerad så att det är lätt att följa din tankegång via väl uppbyggda huvudpunkter. Om du inte ger åhörarna en helhetsbild från början så tappar du lätt bort dem när du går in på detaljer oavsett hur intressanta de är. De måste få klart för sig var i sammanhanget de passar in. Annars blir det som att lägga ett för stort pussel med små barn. Du kan sitta med 100 bitar av en blå himmel utan att de har något att koppla ihop dem med. Då är det lättare att visa den stora färdiga bilden, mönstret att följa, och sedan ge dem pusselbitar som kan fästas vid de bitar som redan ligger på plats. Då skapar du spänning och det blir det intressant och roligt. Likadant är det med dina åhörare för vi tänker betydligt snabbare, (400-600 ord/minut), än vad vi talar, (150-250 ord/minut), så om du förbereder dem mentalt och lyckas hålla deras uppmärksamhet kommer de att vara nyfikna, vakna och intresserade medan du ger dem nästa pusselbit som skall vara lätt att förankra med tidigare information annars tappar du dina åhörare och de börjar fundera över vad du menar. Detta betyder att du måste vara väl förberedd så att din idé och ditt budskap är väl förankrat hos dig som talare. Då finns det större möjlighet att du verkligen når dina åhörare med ditt budskap trots det ”brus” som finns emellan alla talare och deras åhörare.
Med brus menar jag det som kan hindra dina åhörare att uppfatta dig och det du vill framföra på det sätt som du önskar. Vi har en tendens att stänga av vårt lyssnande om vi tycker precis tvärtemot vad talaren tycker och det är bra att du som talare är medveten om det. Oftast anpassar vi den information vi hör så att den passar våra känslor, åsikter och fördomar.
Brus = attityder till talare på grund av deras språkbruk, ordval, budskap, att talaren presenterar information eller drar slutsatser grundade på fakta som åhöraren antingen tycker är korrekta eller felaktiga, att talaren kanske generaliserar på ett sätt som inte åhöraren gör, (exempelvis stereotyper om ålder, socialbidragstagare, utlänningar eller nysvenskar, feminister och ungdomskultur mm) eller att talaren använder sig av ett ord med en viss betydelse i ordboken, (denotation), men att åhöraren har en konnotation som är helt annorlunda och därför tänker i helt andra banor än vad talaren tänkt sig. En konnotation är helt enkelt det en människa tänker på då hon hör ett ord, vad hon refererar till. Ett barn som hör ordet godis refererar oftast till något positivt medan föräldrarna kanske tänker på sockret som leder till ett uppspelt barn som behöver gå till tandläkaren. På ett företag kan ledningen tala om positiva förändringar, ny teknik som kommer att leda till kostnadsbesparingar medan arbetarna i fabriken kan börja fundera på om det kommer att innebära att en robot tar hans plats så att han blir arbetslös. Det kan göra att han slutar att lyssna och börjar fundera på vad han skall göra istället, om han och familjen måste flytta, vad frun skall tycka om det, om barnen kommer att bli accepterade i en skola på en annan ort mm.
För att undvika att brus stjäl uppmärksamheten från ditt tal bör du vara så precis du kan och i förväg tänka igenom vilken publik du kommer att ha och vilka åsikter och konnotationer de kan tänkas ha. Plutarchos menade att såväl talare som åhörarskara har skyldigheter och det är viktigt att komma ihåg att ju bättre förberedd du är för din publik desto lättare kommer du att få dem med dig. Om du direkt förklarar att detta inte kommer att innebära att någon blir avskedad, (om så är fallet), är det mycket lättare att då arbetarna på fabriksgolvet att lyssna med ett öppet sinne. Då kan förändringen istället innebära att de kan utvecklas och får lära sig något nytt.
Om du råkar vända publiken emot dig genom att dra förhastade slutsatser eller att stödja dig på vaga bevis som kanske inte håller för närmare granskning kan du med all säkerhet framstå som opålitlig och då spelar det ingen roll om du använder fullständigt vattentäta bevis längre fram för din publik kommer inte att lita på att det du säger är sant.
Sociala koder fungerar också som ett brus. Du måste ha kännedom om vilka sociala koder som gäller för att kunna nå människor. Vi känner oftast till de sociala koder som gäller i vårt eget samhälle och vår egen grupp men bara du hamnar i en annan grupp; ny arbetsplats, ny befattning och annat land, så måste du anpassa dig och veta hur du skall bära dig åt för att inte av misstag råka stöta dig med folk. Tänk dig bara om du skulle få ett nytt arbete och du skulle komma in i styrelserummet för det är möte. Raskt skulle du fatta tag i en stol och slå dig ner och det skulle uppstå en tystnad, ett pinsamt vakuum, för du har råkat ta ”någons” stol. Ingen skulle säga något, för det gör man inte i Sverige, men du skulle inse att du trampat i klaveret. Givetvis gör du inte så för du känner till koden med att vänta när du är ny på ett ställe så du kanske skrattar åt detta och tycker att det är oviktig information men dessa små detaljer är en del av en kod. Koder varierar och bryter man mot dem kan man också hindra folk från att lyssna. En sådan kod är hierarkin på en arbetsplats som är oerhört viktig bara du kommer utanför Sveriges gränser men det skall jag återkomma senare.