Rapportskrivning? Nej, Katastrofen i Norge gör att jag skriver om Rapportering och Minnestal/Begravningstal istället.

Helgen har överskuggats av rapporteringen från Oslo, det fasansfulla dådet som krävde så många oskyldiga människors liv helt och hållet i onödan. Med tanke på att det har skrivits och kommer att skrivas spaltmetrar om denna ofattbara handling som har försatt en hel nation i sorg så skall jag inte skriva om det men väl kommentera om sättet varpå informationen framfördes av olika reportrar samt analysera Jens Stoltenbergs varma, uppriktiga och känslosamma minnestal över offren varav han kände vissa personligen. Talet följer mönstret för ett värderande tal så det kan vara väl värt att granska hans text noggrannare.

På fredagskvällen var det en svensk, ung reporter som troligtvis var så chockad av vad som hade hänt att hon i stort sett började alla sina meningar med ähhh, öhhh… vilket tog bort allvaret från situationen och fick mig att tycka mer synd om henne än att fokusera på vad som verkligen hade hänt. Tydligtvis insåg svensk TV snabbt situationen och bytte ut henne mot mer erfarna reportrar och samsände dessutom med NRK vilket jag verkligen uppskattade. Norska är ett underbart språk med sin glada melodi och i en situation som denna fungerar språket oerhört bra för att uttrycka sorg, empati och sympati då betoningen automatiskt läggs på de ställen som understryker situationens allvar.

Experter av olika slag intervjuades och gemensamt för dem alla var att de inte drog några förhastade slutsatser utan visade på möjliga personlighetsstörningar, möjliga terroristkopplingar till förövarens manifest blev känt. Norsk TV lät experterna svara och kommentera utan att ifrågasätta vad de sade medan det svenska programmet Nyhetsmorgon bjöd in experter som fick uttala sig samtidigt som de hade en mörk kvinna som ifrågasatte vad de sade eller sade samma sak en gång till.

BBC har ytterligare en variant vilket jag upptäckte då jag var i London i juni. Varje morgon presenterades lyssnares och olika experters invändningar mot tidigare inslag. Saken belystes från olika vinklar vilket gav mig som tittare en betydligt objektivare bild av verkligheten, vilket givetvis ger BBC ökad trovärdighet. Men ett varningens tecken, precis som i fallet med argumentativa tal så kan fakta förvrängas eller överbevisas om tillräckligt med experter finns som stödjer en viss linje.

Det kan inte nog framhållas att SYFTET med informationen och strukturen måste vara noga genomtänkt. Som en kontrast till reportrarnas information kan jag inte låta bli att nämna och Premiärminister Jens Stoltenbergs tal i Oslo Domkyrka. Lyssna gärna på det! http://www.nrk.no/video/stoltenberg_holdt_tale_til_minne_utoya_ofrene/5B96C5319676D161/

Eller…  läs det i sin helhet på min blogg.

Givetvis är detta ett Minnestal, (vars struktur fungerar lika bra för begravningar), INTE, en rapport, men jag tycker hans tal knyter ihop de känslor de sörjande kan ha, samtidigt som han som politiker visar upp en enigt Norge mot omvärlden. Hans syfte är så tydligt; att trösta, visa empati och förståelse samtidigt som han vill ena sitt folk och få dem att känna sig som ett, att inget skall få den lilla, men stolta nationen på fall. Han följer tydligt mönstret för värderande tal som ofta är mycket känslosamma och fokuserar på Pathos argument.

Värderande tal:

  1. Kropp: Kön, ålder, utstrålning, skönhet…
  2. Själ: Personlighet, anlag, styrka, mod, omtanke…
  3. Omgivning: Släkt, vad någon åstadkommit, social ställning, yrke, ambitioner…

Han börjar med Ethos, får de sörjande att känna att han är en av dem som sörjer genom att hänvisa till den sorgen de alla känner, alla som har gått bort är en tragedi för landet. Sedan går han över till sig själv och hans vänner som har dött, Monika och Thore, och vad de stod för. När bilderna och namn kommer vi alla att få namn på vad ondskan har åstadkommit.

Mitt i allt det tragiska är jag stolt över att bo i ett sådant land. Jag är imponerad av den omtanke och fasthet som det norska folket har visat… Hans Ethos är i detta ögonblick mycket starkt då han med några få meningar lyckades knyta ihop allt det som hans publik känner. Han blir deras språkrör, eller snarare ”vårt” språkrör då vi alla är berörda av vad som hänt. Oavsett om vi känner någon som blivit dräpt eller inte så fångas och berörs vi av de sorgliga känslor som Stoltenberg ger ord för.

Sedan övergår han till Pathos där han blir talesman för demokrati, inte för sitt eget parti utan det som Norge som land står för och som enar dem.

Han pratade om norrmännens stolthet och säg den norrman som inte sträckte på sig då… för att avsluta meningen med: Vi ger aldrig upp våra partier… Genom att säga partier i plural syftar han tillbaka till Norge som en demokrati, vilket kommer i uttryck som en appell direkt efter då han säger:

Vårt svar: Mer demokrati, öppenhet och mer humanitet… men aldrig naivitet … PAUS

Ser ni för ert inre hur norrmännens hjärta sväller av stolthet? Ja, sådana är vi… hinner de tänka innan Stoltenberg går vidare. Vad kan det mer finnas för syfte med detta uttalande?

Norges statsskick omfattas i dessa få ord som betyder så mycket vilket det är ett ytterst effektivt sätt att få sina landsmän att inse vikten av politik, att kämpa för det som i hans ögon är rätt. Det är nämligen Kommunestyre- och fylkestingsvalg (landsting) i höst och om två år är det dags för stortingsval.

Ett ytterligare argument som vädjar till alla norrmän är det som Stoltenberg låter en ung flicka förkroppsliga då han hänvisar till henne:

”Ingen har sagt det finare än en AUF flicka som i en intervju med CNN uttryckte följande tanke: Om en man kan visa så mycket hat, tänk då på hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans.”

Han riktar uppmärksamheten bort från sig själv men lyckas ändå få fram att det är en ung människa från hans eget parti som förkroppsligar dessa sunda värderingar vilket i sin tur skall borga för att vi kan bli enade om vi alla visar kärlek vilket ”mitt” parti står för.

Ingen partiledare skulle någonsin drömma om att göra en nationell tragedi till ett forum för en valkampanj men denna gång var det faktiskt det regerande partiet och deras unga medlemmar som var målet för attacken så det var helt rätt att börja med den stora helheten, Norge och demokrati för att övergå i ett exemplum med en ung flicka som fick representera partiet såväl som hela Norge.

Till slut riktar han sig till familjer i hela Norge… Vi känner med er och sedan hänvisar han kraftfullt till att hela världen gör detsamma. Jag har lovat att överlämna kondoleanser från Barack Obama, VladimirPutin, Fredrik Reinfeldt, Angela Merkel, David Cameron, FN:s generalsekreterare och EU:s president och många, många fler.

Han nämner de stora jättarna först, USA och Ryssland, som i vanliga fall står på var sin kant politiskt men visar upp medkännande som del av den mänskliga familjen när olyckan slår till vilket också är ett starkt pathos argument. Detta förmedlar tanken på att vi alla är människor och att vi alla lider när en av oss är drabbad.

Han avslutar med det starkaste Pathos argumentet där ingen tvivlar på att han verkligen står för det han uttrycker då hans ansikte är märkbart präglat av den sorg han själv känner: Ingenting kan bringa era älskade tillbaka. Vi behöver stöd och tröst när livet är som mörkast… Nu är livet som mörkast för er. Ni skall veta att vi är där för er.

Norges premiärminister, Jens Stoltenberg, vann gehör och respekt för sitt fina sätt att ta ansvar och leda nationen i en svår situation som denna då han både visade egen sorg, där han hänvisade till sina olika vänner med namn samtidigt som han visade empati med offrens familjer och vänner. Han pekar på stoltheten över hur folket har visat på enighet trots dess litenhet och framför allt lyfter han folket framåt så att de skall fortsätta att kämpa i demokratins anda.

Syftet är klart, att visa uppriktig empati och sorg samtidigt som Stoltenberg dessutom har ansvar att styrka sitt folk att fortsätta framåt, mer enade och starkare än förut. Hela talet tar endast 6:26 minuter i anspråk vilket tydligt och klart visar att det handlar om ett klart syfte, god planering och en strategi för att uppnå det. Inga tal blir bättre för att de innehåller fler ord och detsamma gäller rapporter. Ju bättre förberedd du är desto bättre tal kommer du att kunna framföra. Att våga skära bort det som är oviktigt eller kan sägas kortare eller mer kärnfullt utan att förlora känslan kräver god förberedelse. Troligtvis hade Stoltenberg hjälp av någon anonym talskrivare men det spelar ingen roll för framförandet är precis lika viktigt.

Om du är väl insatt i det stoff du skall framföra och använder dig av exempel du själv känner någonting för kommer du lyckas i att förmedla de känslorna till andra.

För några dagar sedan såg jag filmen The King´s Speech och förvånades över den äkthet hela filmen genomsyrades av. Att lida av ett så svårt handikapp och ändå tvingas att tala inför enorma människomassor måste ha varit obeskrivligt skrämmande. Med ovanliga metoder, värme och vänlighet lyckades australiensaren hjälpa kungen att överkomma denna utmaning. Att sjunga, dansa, hoppa, ligga på ryggen med frun sittande på magen… allt för att överkomma sin stamning. Vilken uthållighet! Och han lyckades 🙂

Varför nämner jag detta då de flesta av oss knappast har talproblem som ens kommer i närheten av att vara en stammande kung? Den stammande reportern jag nämnde i början fick mig att tänka på denna film. Nej, hon stammade absolut inte, men det var så uppenbart att hon var ytterst obekväm i sin situation. Reporter i Norge där nästan inget händer… lite översvämningar men ändå ganska lugnt och helt plötsligt händer något som vänder upp och ner på hela den trygga verklighet man har omkring sig och allas ögon riktar sig mot henne…

Vad skulle hon säga? Polisen visste knappt något eller kanske var de bara förtegna…

NRK:s reporter var också ung men direkt när han sagt sin första mening hade han ett ord klart på tungan för att börja sin nya mening istället för att säga ähhh, åhhh, öhhh… Tanken gick återigen till filmen där kungen också hade en tendens att fastna så fort en mening tog slut. Lärdomen var att direkt ha ett ord klart att börja nästa mening för att få talet att flyta. Om du själv känner att du lätt fastnar och blir stel så försök att lära in några av orden som jag har skrivit ner under rubriken ”Det argumentativa talets nyckelord”. Ha en lapp med ord du kan använda ifall du kommer av dig när du blir intervjuad eller intervjuas. Det kommer att hjälpa din hjärna att koppla vidare. Givetvis måste du vara förberedd!

Det är inte lätt att vara förberedd när en katastrof inträffar men med träning så har man en mall att återkomma till i sitt huvud. Varför? När? Hur? Vilka? På vilket sätt? Möjligen, sedan, följaktligen, ifall…

Lycka till 🙂

Lämna ett svar Avbryt svar