Hur många av er minns cirkusdirektören François Bronetts presentation av nästa nummer: ”Vi får be publiken om största möjliga tystnad…” Åhörarna tystnade i spänd förväntan inför vad som skulle komma. Allas ögon riktades mot cirkusmanegen om farliga lejon skulle presenteras eller upp i luften om det handlade om våghalsiga trapetsakrobater eller lindansare.
Tystnaden är något som inte kräver att du är en fantastisk talare MEN det krävs övning för att få in pauser och tystnad på rätt ställe så att den väcker uppmärksamhet och förväntan istället för att uppfattas som osäkerhet och bli besvärande.
När du ställer dig upp framför en åhörarskara eller om du vill berätta något viktigt för dina kollegor i styrelsen så kan du fånga uppmärksamhet och intresse genom att börja med att se dig omkring, möta blicken på de som skall lyssna till dig, le vänligt och bara vara tyst tills alla fokuserar på dig eftersom du verkar ha något viktigt att säga just dem, precis som på cirkusen. Nu står du i centrum och har lyckats fånga deras uppmärksamhet. Då är början oerhört viktig men det skall jag ta upp vid ett annat tillfälle.
För att bibehålla deras intresse kan du, oavsett om du talar brinnande för ett ämne som du tror på passionerat eller du talar långsammare om något som är sorgligt eller mycket tragiskt, använda dig av pauser för att markera att något som är extra viktigt, antingen som du just sagt eller som du skall säga. Genom att titta på dina åhörare, tala övertygat och sedan göra en paus så inser din publik att detta är viktigt för dig och troligtvis för dem också eftersom de tog sig tid att tala med dig. Det är också viktigt att pausera mellan olika huvudtankar så att de blir klart åtskiljda. Skulle du råka forcera kan det hända att åhörarna inte uppfattar bevisföringen eller vad det var som var så viktigt. Vissa talare väljer att avsluta ett viktigt uttalande med en retorisk fråga för att markera att det de sagt har betydelse även för de som lyssnar.
Du kanske vill ställa en retorisk fråga i stil med, ”visst håller ni med om att detta är…”eller ”detta kanske har hänt er någon gång…”. Om du då är tyst en liten stund hinner dina åhörare fundera över vad de tycker och förhoppningsvis så håller de med dig, om inte kan du få veta vad de tycker och utgå från det då du skall nå dem. Även om du har en stor publik kan du märka av vad de tycker när du ställer en retorisk fråga. Du kan titta ner på dem och titta på deras ansiktsuttryck och deras kroppsspråk. Utifrån vad du ser kan du ge en djupare förklaring, ett bättre argument, välja att tala om något annat eller bara se vänlig ut och fortsätta 🙂
När du snabbt räknar upp olika förändringar, (en så kallad stegring), som behöver göras eller redovisar de olika stegen i en process, bör du öka talhastigheten men precis innan den sista uppräkningen bör du göra en konstpaus som får publiken att tänka till och undra vad som kommer näst och då säger du det i vanlig samtalston, inte för snabbt. Jag hörde en talare tala om de olika – ismer som uppstod på 1800-talet en gång och han var skicklig på att använda sig av stegring och pausering vilket gjorde att han av många uppfattades som en mycket skicklig talare som talade med övertygelse. I sitt föredrag berättade han om de förändringar som ägt rum i lugn takt och med en saklig ton, pauserade och sade men så hände något som skulle ändra hela samhällssystemet… paus.. Vad? Jo, och sedan höjde han röstläget något och började i snabb takt räkna upp: liberalism, marxism, anarkism, kommunism, kapitalism och.. paus humanism.. paus. Vad har allt detta lett till? Paus..
Om du talar vid ett styrelsemöte eller med en presumtiv kund kan användandet av pausering göra att ditt intresse för andra känns mer genuint. Du ger dem möjlighet att yttra sig och har de sagt något så låter du det sjunka ner innan du raskt ger ett svar som du kanske funderat över medan du lyssnat. I ärlighetens namn kanske du varit mer fokuserad på att ge gensvar än att lyssna på vad den andre egentligen sade. Detta går att träna upp – lyssna mer så fungerar pauserna som möjlighet till reflektion och samtalet kommer att bli mer givande och du kommer att uppfattas som mer förtroendeingivande = bättre ethos.
Om du läser en text innantill oavsett om du deklamerar poesi eller läser högt ur en bolagsrapport så är det oerhört viktigt att pausera vid skiljetecken. Vid komma skall du göra en kort paus, vid kolon lite längre för att då markera att något nytt inträffar. Ett semikolon är lite speciellt för där skall pauseringen vara något längre då det egentligen handlar om två meningar vars innebörd är så tätt sammanknippade att författaren valt att markera det genom att sätta ett semikolon istället för att göra två meningar. Detta används mestadels i Engelskan, inte i svenskan. Vid ett utropstecken bör du förstärka rösten desto närmre slutordet du kommer och vid ett frågetecken bör du gå upp med rösten mot slutet och givetvis pausera efteråt för att ge eftertryck åt det du sagt. Om du skriver ner stödord eller vissa viktiga meningar kan du i förväg markera vilka ord du vill ge eftertryck åt, en pil upp eller ned om du skall höja eller sänka ditt tonläge, ett kraftigt streck under om du vill låta kraftfull osv. Du kan säkert komma på egna tips som passar bäst för dig. Det viktiga är att du tränar i förväg så att ditt tal låter livfullt, engagerat och att du skapar förväntan och ger eftertryck åt vad du tycker med dina pauser.
Ibland kommer störande moment in i bilden, barnskrik, mobiltelefon eller någon som kommer sent och snubblar in och stör. Istället för att tala medan allas uppmärksamhet riktats åt ett annat håll kan du göra en kort paus innan du fortsätter. Titta ut över alla, se till att få ögonkontakt med dem, le och fortsätt.
Tänk att något så enkelt som att vara tyst kräver träning men kom ihåg cirkusbesöken när du var liten. Vad hade hänt med spänningen om inte François Bronett hade uppmanat oss alla till ”största möjliga tystnad…”?