Cicero menade att man inte kunde påverka sina medfödda anlag men om man lärde sig teorierna för att bli en bra talare och dessutom övade mycket så kunde det gå bra ändå. Idag vet vi att miljö och arv går hand i hand så oavsett om man av naturen är en tyst och blyg person eller en utåtriktad person som tycker om att stå i strålkastarskenet så kan man lära sig att bli en skicklig talare och dessutom tycka om det. Titta bara på våra svenska politiker. Vissa, som exempelvis Göran Persson, var ingen höjdare i början av sin karriär men med en stab av medhjälpare utvecklades han till att bli en riktigt skicklig talare. Ingen är född talare, oavsett hur skicklig en talare är har han/hon börjar någonstans och de har tränat mycket för att nå dit de är idag så Du kan också bli en skicklig talare.

Vad bör du tänka på?

Cicero menade att följande faktorer avgjorde om ett tal skulle bli lyckat eller inte:

1. Talarens egna resurser

1. Medfödda anlag
2. Kunskap om teorier
3. Övning

2. Talets innehåll

3. Talsituationen och åhörarskaran.

Många människor är livrädda att stå inför publik och enligt en amerikansk undersökning var det drygt 40 % som menade att det var det mest skrämmande de kunde tänka sig. Hur skall du då komma över det?

DU kommer oerhört långt med hjälp av teorier som du sedan applicerar. Det finns strategier som hjälper till att bygga upp olika sorters tal och som hjälper dig att undvika vissa fallgropar.

Se Ciceros fempunktsplan nedan, (den kan du även ladda ner från hemsidan, www.retorik-kurser.se.

Jag har tidigare skrivit om nyttan av att träna och det förtjänar att ytterligare poängteras för ju mer du tränar desto mer hemma kommer du att känna dig med det du vill framföra och dessutom kommer du att våga ”kill your darlings” som engelsmännen säger. Vad innebär det? De flesta har en tendens att vilja ha med för mycket fakta. När man sitter och läser, mediterar över de fakta man har inhämtat och inser hur intressant och viktig den är så är det lätt att fylla ett tal med för mycket information. Då handlar det om att våga skära bort information som kanske i och för sig är spännande och intressant MEN som inte för talet vidare eller hjälper dig i din argumentation. Var ärlig mot dig själv! Är verkligen informationen viktig för ditt tal eller har du bara fäst dig vid vad du funnit? Våga ta bort irrelevanta fakta! Håll ditt tal, försök att hålla det extemporerat framför spegeln eller genom att gå runt i ett rum, låtsas att du har en publik framför dig, en vänlig, tillmötesgående och intresserad publik. En fördel med det talade ordet är att de inte vet vad du tagit bort från ditt tal. Ju fler gånger du hör dig själv hålla ditt tal desto lättare kommer det att bli att sovra i ditt stoff. Du kommer själv att höra om det hjälper dig eller bara distraherar. Om du är modig kan du be din make/maka/barn/vän lyssna för då kommer du förhoppningsvis få ärliga svar 😉 Efter tillräckligt mycket övning kommer du att känna dig hemma med ditt tal och du kommer att känna dig glad och stolt över det vilket kommer att märkas när du väl håller ditt anförande. Det kommer dessutom att hjälpa dig att slappna av. En bra disposition är ett måste för kommer du av dig kan du titta ner på dina anteckningar och du vet exakt vilken del av talet du håller på med. Hur gör man då en bra disposition?

En bra disposition skall vara enkel! Den finns för att hjälpa dig att snabbt komma ihåg dina tankar, inte hela meningar. Om du tittar på del av 2 längre ner på sidan av Ciceros fempunktsplan så finner du mer information om hur dispositionens struktur skall se ut. Jag kommer att återkomma till de olika delarna i en disposition vid ett senare tillfälle för idag handlar det om hjälpmedel för att överkomma talängslan och då är dispositionen i sig ett extremt viktigt verktyg. Därför är det viktigt att dina anteckningar är så konkreta som möjligt. Använd gärna nyckelord.

Det är bra att skriva ner början såväl som avslutningen så att man inte tappar bort själva syftet med talet om du skulle råka komma av dig eller den verksamma avslutningen som du kanske har slitit med länge. I övrigt är det bra att skriva korta meningar, spalta upp det i olika avdelningar som nedan, gärna skriva med stora bokstäver så att du lätt kan se din text när du snabbt tittar ner i ditt manuskript.

Ytterligare ett tips är att stryka under de olika huvudpunkterna med olika färger eller att använda överstrykningspenna. Vid sidan om kan du skriva hur mycket tid du har planerat till varje punkt. Är du väl förberedd vet du var du kan dra in om det skulle behövas. Om du har tänkt ha med en illustration, ett diagram eller ett citat är det viktigt att de är nedskrivna och förklarade så att de inte förlorar sitt syfte. Ett diagram skall dessutom alltid vara tydligt och klart liksom illustrationer.

Fundera gärna lite över Ciceros råd nedan och pröva för dig själv hemma. Varför inte ta fram ett gammalt tal du haft vid något tillfälle och lyssna på dig själv när du framför det med utgångspunkt från det du lärt dig när du läst detta. Finns det rum för förbättringar? Jag hoppas det J Lycka till!

1. Inventio = samla fakta, stoff, på olika platser samt evidentia, understödjande vittnesmål, citat från kända personer eller annan fakta, allmängiltiga sanningar som ordspråk. Här kom senare Roms store talare Cicero med några nycklar till som är mycket bra att komma ihåg när man samlar stoff. Kipling transkriberade dem till följande lilla poem: I have six honest servicemen who taught me all I know. They are What and Why and When and Where and How and Who.? Vad och Hur hade inte Cicero med men visst hjälper det med ytterligare två. Han menade också att man skulle fråga sig: Med hjälp av vad?

2. Dispositio = hur man bygger upp en talkropp. a) exordium, inledningen, hur du fångar dina åhörare med hjälp av en historia eller varför inte en sak du skall tala om. Man kan chocka publiken, ställa retoriska frågor eller vad som helst bara man INTE ber om ursäkt för att man står där framför sina åhörare. Är det viktigt för talaren kan han/hon tala med en intensitet som gör att det blir viktigt för dem också. Här är det bra att tänka på ethos.b) narratio, hur själva händelseförloppet skall beskrivas. Den skall vara kort och klar och inte desto mindre viktigt, sannolik. c) propositio, tesen man vill få fram i talet, kan bestå av en enda mening. d) partitio, här presenterar man talets delar men det behöver man inte göra. e) argumentatio, argumentationen som senare utvecklades till att bestå av två delar 1. probatio – förargument som irefutatio, vederlägger argumenten. Aristoteles älskade antiteser som det möjliga mot det omöjliga eller gott mot ont. Slutligen kommer f) conclusio eller peroratio som det kallas idag. En kort appell skall tala om vad talaren förespråkar. Om talaren använt sig av en cirkeldisposition är det ett bra sätt att avsluta med en uppmaning som får folk att fatta det talaren först började med. Det kan till och med vara en känslomässig vädjan.

1. Elocutio – stil och utsmyckning av språket. Som ett äppelträd bland skogens träd, så är den jag har kär bland sönerna… Höga Visan 2: 1a är ett utmärkt exempel på detta. Visst är det vackrare att skriva så än. Jag är kär i en kort man som är trevlig och ser bra ut. Vi kanske tycker att ett knotigt gammalt äppelträd är en dålig bild men frågan är vilken känsla det väckte hos den som fick höra dessa ord. Vi måste som talare alltid sträva efter att anpassa oss efter vår publik, decorum, så att vi appellerar till dess innersta. Quintilianus menade om lyssnaren att man inte skulle sträva efter att han skulle förstå utan efter att han inte kunde undgå att förstå. Alltså måste man vara tillräckligt klar, perspicuitas, och korrekt, puritas, för att det inte skall bli några missförstånd när man svänger sig i tropernas, ornatus, värld. Det finns mängder med knep för hur man kan smycka sina tal. Där finns troper som helt enkelt betyder att man vänder och vrider på en sak eller ord för att det skall bli mer uttrycksfullt. Sedan finns det figurer som ändrar betydelsen eller sammansättningen på vissa meningar och ord. En liknelse är en trop. Man kan säga att någon är opålitlig som en orm eftersom alla i västvärlden känner till berättelsen om Adam och Eva. Disney går ett steg längre och ritar en metafor av Sir Väs som en orm och visar på så vis hans personlighet ganska lätt. Det som skiljer liknelsen från metaforen är det lilla ordet som vilket inte finns med i metaforen. Sedan har vi allegorin där många av oss hört La Fontaines fabler som barn. Man använder djur som talar för att berätta något sedelärande. Metonymin byter ut ord. Man kan säga att namnet på något blivit synonymt för allt som har med det att göra. Ta exempelvis Tipp-ex som är ett varumärke men visst vet alla vad man menar när man säger tipp-ex. Ironin och sarkasmen känner många igen från teaterns värld men den är också verksam fullt ut i den franska politiska polemiken. Hyperbolen känner vi igen från Jesu dagar då han talade om en kamel som skulle ta sig genom ett nålsöga vilket alla förstår är omöjligt medan litotesen står för den diametralt motsatta underdriften. De figurer som finns använder många av oss automatiskt men vi kan alla utveckla denna sida för här finns mycket att hämta om man vill göra sina tal intressantare. Man bör dock ha ett ords denotation, alltså betydelse klart för sig så att man inte använder dem på ett sätt som får åhörarna att tänka på helt andra saker, de konnotationer ett ord kan ha. Om man använder en person som förebild, exemplum, måste man förvissa sig om att han/hon ej är känd för något mindre bra än det du tänkte på. Visst tog Carl Lewis OS-guld och tränade hårt men han hade tagit droger för att nå sitt mål. Här kan figuren gå hand i hand med tropen då fabeln är en allegori medan det enskilda djuret i fabeln kan tjäna som exemplum. Ju mer man sitter och knåpar med sitt tal desto mer kan man åstadkomma. Tänk dig in i rollen som din egen publik. Vad skulle du tycka om att höra? Vad skulle du vilja mer om? Vad skulle du skratta åt? Vad skulle du röras av? Många av dessa utsmyckningar kan hjälpa dig att nå dessa effekter. Synonymi är vanligt i hemmen. Vad det är? Man upprepar helt enkelt samma betydelse med olika ord. Italien är så vackert, helt underbart, ja helt enkelt betagande. Ni bara måste följa med mig dit! Visst reagerar man mer på en sådan uppmaning än på följande: Italien är fint. Om ni vill kan vi kanske åka dit. Sedan har vi stegringsklimax som både Martin Luther King och Hitler var skickliga på. De började så mjukt och fint tills talet steg i ett crescendo och då var det ingen som tvivlade på vart de ville nå med sitt tal och de flesta blev mycket påverkade av vad de hörde. Om man har de goda motiv som Aristoteles talade om kan man gärna använda detta men risken finns att det lätt låter bombastiskt och att själva budskapet går förlorat om man ej behärskar denna figur till fullo. I dessa figurer ingår Aristoteles älskade antiteser, bilder som används som evidentia, anaforer och epiforer för de som tycker om att leka med ord. En form av ordantites kallas paronomasi, där ordet svängrum blir svångrem. En uppmaning, en så kallad sentens avslutar de flesta tal. Nu går vi över till memoria.

3. Memoria – hur man skall fästa talet i minnet. Under antikens tid lärde man sig allt utantill men idag kan vi använda oss av en disposition.

4. Actio/Pronuntio, hur man framför talet. Slappna av, se glad ut, se folk i ögonen, var välklädd och tänk positiva tankar.